Är så mycket som händer både här hemma och runt en hela tiden så man undrar när det kan lugna ner sig.
Har varit på en hel del ul sedan sist, och ett tag så såg det inte alls bra ut med lilla sessan, hon var väldigt liten och dom var osäkra på näringstillförseln. Men nu går hon i alla fall efter sin egen kurva och värkar må bra så långt. Dom 3 sista ul har dom sett att fostervattnet bara ökar och sista ul vi var på nu i Tisdags hade det ökat väldigt mycket. Jag är ju väldigt stor för att ha ett sådant litet barn i magen. Så nu vill dom tömma mig på vatten vilket blivit av idag men blev framflyttat till på Tisdag eftersom dom dubbelbokat.
Det finns ju en risk med att gå med så här mycket fostervatten och det är att hon kommer tidigare eftersom livmodern kanske inte orkar hålla kvar allt vatten. Men det finns även en risk med att tömmas på vatten, och det är att förlossningen sätts igen.
Har fått rätt mycket information nu om vad det kan bero på att man mycket fostervatten. Dels kan det bero på att om man bär tvillingar eller har diabetes.
Sen kan det bero på att det är nåt som inte stämmer med barnet, fel på njurarna, hjärtfel eller att svalget är blockerat. Kan även bero på att barnet har Downs syndrom mm...
Så nu känns det väldigt oroligt och mycket tankar kring detta. Vet även att många föder helt friska barn i slutändan ändå men tankarna kommer....
Och det som är jobbigt just nu är att jag ingen bm har just nu för hon är sjukskriven och dom vet inte om eller när hon kommer tillbaka. Och ingen annan har jag blivit tilldelad heller. Samma med läkare, får träffa olika varje gång och jag får aldrig riktigt ett förtroende för dom. Allt känns väldigt konstigt. Och jag trodde att när jag blev remitterad till spec mvc att det skulle vara bättre där eftersom man går ju där av en anledning. Men va fel jag fick.
Samma gäller endokrinologen som jag skall gå på för min "Graves" allt började väldigt bra men nu har jag nog haft 3-4 olika läkare och alla säger olika saker. Känner ingen tillit för fem öre för sjukvården som det är just nu. Jag blir bara skickad fram och tillbaka och ingen vill ta något ansvar.
Och tyvärr orkar jag inte kämpa speciellt mycket nu heller för jag har inga krafter efter som jag knappt får sova. Har fått två olika mediciner som skall hjälpa men inget hjälper....
Så känns ju ännu jobbigare när man inte får den sömnen man behöver.
Så nu längtar jag bara till våran lilla prinsessa kommer, är så nyfiken på henne och vill pussa och lukta på henne. Finns inget bättre än bebislukt :)
Min älskade son mår heller inte bra, hans pappa har bettet sig så otroligt dumt och sagt saker som gör att man blir gråtfärdig. Man säger inte sådana saker till sitt barn. Nu har dom inte pratat med varann på 4 veckor och S är jätte ledsen och mår så dåligt. Känner mig så otillräcklig i allt detta. Men vet ju att han uppskattar att jag finns här men samtidigt så saknar han ju sin pappa och syskon. Men känner sig så sviken. Förstår inte hur man kan göra så som hans pappa gör.......
Nu skall jag försöka sova en stund, hoppas att jag kan det.......
Sovgott på er och va rädda om varann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar